Skolan
Företag i Hablingbo
Medebys Kvarn och Sågförening
Järnvägen
Affärer
Missionshus tillhörande EFS
Postgången
Jordbruk
Havor Fornborg
Petesgården
Fisket
Diverse

Gamla småskolan byggdes redan 1849, därefter storskolan 1888, som sedan revs 1953 då den nya skolan byggdes bakom. Vi gick sex år i skolan plus två stycken sex veckors fortsättningsskola. Höstterminen varade från 15/8 till 15/12, vårterminen från 15/2 till 15/6 och fortsättningsskolan från 2/1 till 14/2. Klasserna 1-2 i småskolan gick för Alma Loqvist och klasserna 3-6 i storskolan för Henrik Booberg. Det krävdes stor organisation att undervisa 4 klasser i samma rum. Klasserna 3-4 i undre avd. och klasserna 5-6 i övre avd. När den ena hade skrivning eller räkning på egen hand, hade den andra muntlig undervisning. Vi började klockan nio och slutade klockan två. Två eftermiddagar i veckan hade vi två timmar slöjd, pojkarna träslöjd i boden utanför, flickorna textilslöjd för lärarinnan. Vi hade smörgåsar med oss och fick sitta i bänkarna och äta, hela tiden hade vi tvåmansbänkar. Skolsalen värmdes upp av en kamin, runt denna blev det mycket varmt, medan det vid andra väggen var kallt. Vatten fick vi dricka från pumpen på gården, man satte handen under medan man pumpade. Gymnastiken var ute sommartid, på vintern inne vid bänkarna. Mycket enkelt "armar uppåt sträck, höfter fäst". Våra lekar på rasterna, såsom fotboll, brännboll, svartman kunde ibland pojkar och flickor leka tillsammans. Flickorna hade dessutom s.k. bollskola och bommen att klänga på. Ibland kom skolinspektör Johannes Linnman på besök. Dagen före examen var vi i By änge och band girland till katedern och valvbåge till verandan. Lärarparet bjöd på saft och bullar. Det var också sed att gå upp i kyrktornet till klockorna, vilket var ett äventyr i mörker och dåliga brädgångar, ingen elektricitet fanns. I skolsalen hade vi två fotogenlampor som kunde hissas upp och ner.

Läroämnen:

kristendom - med psalmverser
matematik - de fyra räknesätten, geometri, decimalbråk och
allmänna bråk
historia
geografi
naturlära
välskrivning
språklära

Mejeriet, startat 1912, hade leverantörer även från Silte och en tid ett körlag från Sproge. Det bildades körlag med bestämd dag att köra. Det byggdes ett skjul med bås, där varje kusk hade sin plats att ställa in hästarna, medan de väntade på att få skummjölk och vassle med sig hem. Här blev en träffpunkt för att byta nyheter och tankar. Mejeriets lönsamhet blev sämre och maskinerna slitna. Det blev fusion med Gotlands mejeriförening och driften slutade 1965. I gamla mejeriets lokaler startades 1972 en glasbruksrörelse med Josef Topcov som ägare. Glashyttan blev en stor turistattraktion, där byggdes också en restaurang och fru Topcov startade en vävstuga. Telefonväxeln vid Medebys startade 1924 och föreståndare var Svea Larsson och den blev automatiserad 1961. Smedjan vid Medebys startades 1926 av Erik Pettersson och behövdes till att laga jordbrukets redskap, även för alla hästar blev han hovslagare med hjälp av sonen Sven. 1980 såldes bostaden men sonen Gustav behöll smedjan och arbetar mest med hovslageri.

Bildad 1904. Drev en bygdesåg, kvarnrörelse och tröskbolag, som körde och tröskade för sina medlemmar. Först med lokomobil sedan 1930, en Munktells traktor, till stor glädje för raktens ungar när hela trösksättet kom. Mjölnare var Adolf Jakobsson, sedan sonen Gotthard, som arbetade i företaget i 36 år. 1985 eldhärjades hela anläggningen totalt. En ny anläggning av plåt byggdes 1987 och är datoriserad. I närheten hade skytteföreningen byggt ett hus till nöjen, danser o.d. Denna anläggning har byggts till och är nu socknens samlingsplats: bygdegården Myrbacka.

Järnvägen kom till Hablingbo 1924, en förlängning av Klinte-Roma järnväg. Allan Viman blev stationsföreståndare, senare dottern Eva. På järnvägen fraktades t.ex. djur till slakteriet och betor till Roma. Betvågen var öppen tre dagar i veckan med Valter Wiberg som vågmästare. Efter kriget blev godset lastat på lastbilar och persontrafiken åkte med rälsbussar. Lönsamheten blev sämre och järnvägstrafiken slutade 1953. På 30-talet byggde Gotlands Lantmän ett magasin intill stationen och hade där service för bönderna med gödning och spannmål. I detta magasin har nu Hollingworth en affärsrörelse med diverse saker. Järnvägsrälsen revs upp och såldes till något land i Afrika. Sedan har banvallen bitvis använts att lägga vattenledning i till Kvarnåkershamn, också med tappställen längs vägen.

En tid fanns tre livsmedelsaffärer i Hablingbo.

1) 1891 byggdes vid Medebys mitt emot mejeriet ett hus som blev första affären. Den startades av Lars Olsson, ägdes sedan av O. Lavergren, Vilhelm Rumin 1910-1913, och hade därefter flera andra ägare innan den slutade 1934. Huset köptes av byggmästare Karl Ronström, som också startade en snickeriverkstad och hade mycket arbete. Den övertogs senare av Allan Ronander.

2) Alfred Mattsson startade sin affär 1913, sonen Knut fortsatte, men sålde den 1961 till en ekonomisk förening. Föreningen byggde ett nytt affärshus, men lönsamheten är nu dålig och det är problem med ekonomin.

3) 1920 bildades en kooperativ förening, men slutligen måste den sälja sitt hus till Hablingbo Elservice, som säljer vitvaror och har elektrisk service. Där driver nu de anställda rörelsen med gott resultat.

1912 skänkte Jakob Snöbohm mark på Halbjens till Fosterlandsstiftelsen till att bygga ett missionshus. Där bedrevs stor verksamhet med söndagsskola, möten och syförening. Men efterhand de gamla dog, blev verksamheten mindre och på 1990-talet slutade den helt och huset såldes till privathus.

1878 blev det postgång tre dagar i veckan från Havdhem, men när järnvägen kom 1924 blev det dagligen post. Utdelning sköttes först av skolläraren Söderberg, Kyrkeby, och sedan av hans dotter Malin. 1955 tog Ingrid Winarve över utdelningen och fortsatte även efter det att det blev lantbrevbäring 1960 med station i Havdhem.

Hablingbo är en bondesocken med bra jordar i mitten av socknen, men med magra grusjordar längs kusten. Ett gott tillskott blev det när Mästermyr utdikades 1900-1910, särskilt för Havorborna. Alla var måna om djurskötsel och att få bra avkastning, därför skaffades bra tjurar till avel, vilka byttes regelbundet. Tjurar köptes därför även från fastlandet, bl.a. från den fina avelsgården Bjärka-Säby i Östergötland. Det användes även tjurar därifrån när seminföreningen startades på 1950-talet. Många Hablingar är släkt med varandra, är släkttrogna och de byggde stora tvåvåningsbyggningar, dels på 1700-talet och även på 1800-talet. Sammanlagt 22 stycken.

Vid utgrävningen av fornborgen 1961 hittades Havorskatten, en förnämlig samling föremål med bl.a. havorringen av guld. Arkeolog var Peter Manneke.

Petesgården från 1790 och 1820 inköptes av apotekare Ada Block, som började samla dit gamla saker och gjorde stora insatser för byggnaderna. Det blev ett museum och en stor turistattraktion. Till hjälp hade hon lilla Maja Göthberg, som vårdade allt föredömligt. Efter Maja har Britt Smitterberg övertagit skötseln, också föredömligt. Gotlands Fornvänner äger nu fastigheten.

Hablingbo har en halv mil kust, men inga större fiskelägen. Det fiskades mest i Petesvik, men även i Alsvik, Mjauviken och på Snabben. Mest husbehovsfiske, där byborna hade sina bestämda fiskeplatser.

Jordbrukskassan hade kontor från 1933, från 1938 var Sven Klasson kamrer. Han hade förut varit kontrollassistent och var duktig med siffror. 1970 uppgick denna bank genom fusion med Hemse. Det fanns tre Syföreningar: EFS missionshus, kyrkliga syföreningen och Röda Korsets syförening. Röda Korset bildades 1938 och hade från början hela socknen som medlemmar, unikt och omtalat.