Psalmdiktaren från Sproge

Av Erik W. Amér

Det skulle bli en jordfästning i Sproge kyrka en lördagseftermiddag för drygt tio år sedan. Samma dags förmiddag ringer telefonen, och en bekant röst frågar försynt om det är tillåtet, att en anhörig till den bortgångne får lov att uttala önskemål angående valet av psalmer att sjungas vid jordfästningsakten i kyrkan. Då mitt svar blev att något hinder härför inte förelåg undrade den frågande om inte psalm nr. 28 i vår psalmbok skulle få komma med på psalmtavlan, d.v.s. den välkända I "Helige Fader, korn och var oss nära" etc. På min fråga varför just den psalmen, fick jag veta att den var författad av en gemensam släkting till den bortgångne och till den som frågade, och att författaren hette Jacob Timotheus Jacobsson, och därför skulle det vara kärt att få sjunga just den psalmen. Så skedde också, och så blev nr. 28 begravningspsalm den dagen, vilket den väl annars sällan blir. Men för den bortgångnes anhöriga upplevdes psalmen som en hälsning och en påminnelse om "tonen, som ljuder i själarnas glada pilgrimssång".

Men vem var då denne Jacob Timotheus Jacobsson? Vet vi något mer om honom än de knapphändiga uppgifter, som Psalmbokens register över psalmförfattare ger? Ja, något litet vill jag försöka antyda, även om det material, som här står till buds, är mycket begränsat och kortfattat.
 
 

Hus, Johannes (1369-141.3), predikant och rektor vid universitetet i Prag, en av reformationens vägrödjare, bränd på bål. Ps. 188.

I.

Ingernann, Bernhard Severin (1789-1862), lektor och direktor vid Soro akademi, Danmark, skald och författare av historiska medeltidsberättelser. Ps. 21. 167. 432.

J.

Jakobsson, Jakob Timotheus (1840-1912), köpman, Djursholm, tillhörde metodist-episkopalkyrkan. Ps. 28.

Johannis Gothus, Petrus (1536 -1616), svensk bokförläggare i Rostock och översättare av uppbyggelseskrifter. Ps. 553. 592.

Johansson, Johannes (1867-1947) teol. lektor, föreståndare för Göteborgs enskilda gymnasium för blivande präster. Ps. 151.

Johansson ("Lucidor"), Lasse (1638-1674), poet och språklärare i Stockholm. Ps. 547.
 

Bakom den svenska psalmbokens knapphändiga notiser om "psalmförfattarna" döljer sig även "en psalmdiktare från Sproge".

J.T. Jacobsson var född vid Stora Norrgårde i Sproge den 6 maj 1840 och var son till husbonden därstädes, Jacob Johansson f. 1811 och hans hustru Greta Lena Jacobsdotter f. 1813. Fadern tituleras i husförhörsböckerna också nämndeman och sexman. Med det sistnämnda menas en av de, ursprungligen sex till antalet, av sockenstämman utsedda förtroendemännen för kyrkotukt m.m. således närmast föregångare till kyrkoråden.

Då Jacob Timotheus har en äldre broder Johan, och denne är närmast att överta fädernegården, får Jacob Timotheus söka sig något annat yrke och därför flyttar han redan 1856 till Klinte, där han med titeln handelsbetjänt får anställning hos handlanden A. Lindströms änka vid Sicklings. Efter ett år i Klinte beger han sig till Visby och får plats i affär hos handlanden Calissendorff därstädes. Redan 1860 flyttar han till Stockholm och han tituleras nu handelsexpedit men återvänder 1861 till Visby och noteras nu som bokhållare hos handlanden Wallér. Han lämnar Gotland samma år och utflyttar till Kalmar, där han blir järnhandlare, samtidigt som han börjar bedriva studier. Det är förmodligen här i Kalmar han alltmer blir påverkad av 1800-talets väckelserörelser och hans mål tycks nu vara att genom fortsatta studier vid sidan om förvärvsarbetet kunna utbilda sig till predikant. Under Kalmartiden ingår han 1868 äktenskap med Hilda Gustafva Runnqvist, f. den 7 maj 1849. År 1872 ansluter han sig till Metodistkyrkan och kallas så småningom till lokalpredikant i Göteborg, och där blir han 1875 församlingsföreståndare och sköter dessutom Metodistkyrkans bokföring. Familjen flyttar 1877 till Stockholm, först till Adolf Fredriks församling och senare till Djursholm, där Jacobsson bygger en villa och förblir bosatt till sin död. Han är fortfarande affärsman men samtidigt också livligt intresserad av och engagerad i den kristna verksamheten. Han predikar ofta, främst hos metodisterna men även hos andra frikyrkosamfund. En sak som dessutom ligger honom mycket varmt om hjärtat är nykterhetsarbetet och där uppträder han ofta som talare. Även i Finland och Amerika har han långa föredragsturnéer och predikoresor. Det är under dessa år i slutet av 1800-talet som hans begåvning också visar sig däri, att han har så lätt för att dikta, att skriva vers, att författa sånger och psalmer och andliga visor, och han blir därigenom såsom varande en både flitig och begåvad diktare alltmera känd som en av den svenska frikyrklighetens främsta psalmskalder.

Ur hans rika produktion har vi många sånger bevarade, och i flera av frikyrkosamfundens sångböcker av idag är han representerad och hans sånger välkända och sjungna. I Metodistkyrkans nuvarande psalmbok finns 15 av hans sånger medtagna. Mest känd av dem alla är väl den psalm, som 1937 också fick plats i Svenska kyrkans psalmbok nr. 28 och som lyder så:

Helige Fader, kom och var oss nära,
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
Hör oss, o Fader.

Jesu, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss, att vi ej må falla:
Du är vår starkhet.

Helige Ande, som i sanning leder,
Himmelska duva, sänk i dag dig neder,
Helga, välsigna varje själ, som beder.
Amen, ja amen.


Den här sången tillkom 1888 och trycktes första gången i tidningen Svenska Sändebudet i januari 1889. Den kallas där "Psalm före predikan" och är ju närmast en rimmad bön om Guds, den Treeniges, närvaro och välsignelse vid andakt och förkunnelse. Tonen är, som oftast i Jacobssons sånger, ödmjuk och trosviss och stilen enkel och klar. Därför har den blivit så använd och allmänt älskad, och då melodin i vår psalmbok även torde vara ganska känd, är den synnerligen lättsjungen, fast den väl ursprungligen blev bekant på en annan melodi, nämligen "Integer vitae". Observera att Psalmboken också i ett tillägg hänvisar till ytterligare en tredje melodi.

Bland övriga, mera kända verk, av diktaren från Sproge kan nämnas "Gud, du Fader över alla", psalm vid dop, första gången använd då sonen John döptes i Kalmar 1871. "Fort, skynden alla, stora, små" som är en söndagsskolsång, skriven i Kalmar 1872, då författarens treåriga dotter stod på själva altarringen i kapellet och sjöng den vid en söndagsskolfest. Vidare kan nämnas sången "Himlen mulnar, mörka skyar draga", en bibelmeditation till Luk. 21:28, diktad 1876 och rubricerad "Tidens tecken". Jag minns själv, hur vi i söndagsskolan och vid andra möten i väckelsesammanhang sjöng den 1914 och tiden närmast därefter, då första världskriget kastade sina mörka skuggor även över vår ö. Trots de dystra, inledande orden i sången, finns den dock med i "Solskenssånger" av YA. Hultman. Psalmen "Slutad är striden, seger har du vunnit" skrevs med anledning av metodistpastorns J. Kihlström begravning. Kihlström hade nämligen under en predikoresa omkommit vid en järnvägsolycka 1882. Skulle ytterligare nämnas någon mer av Jacobssons sånger, kunde det vara hans vackra aftonhymn "Stilla sköna aftontimma", som kom till under metodistkonferensen i Stockholm 1902. Men därom låter vi nu Jacob Timotheus själv berätta: "Denna lilla sång har sin egen historia. Då vi i lördags afton voro på väg från vår vaxholmsfärd, hördes sångens toner vitt omkring. Man sjöng på bägge båtarna. Svenska och finska sånger klingade så skönt i den stilla aftonstunden, dels andliga, dels fosterländska sånger. Då vi nalkades Stockholm sjöngs bl.a. Wennerbergs vackra sång "Här är gudagott att vara". Jag erhöll en påstötning att författa en ny text till denna sköna melodi. Genast vid hemkomsten satte jag mig ned vid mitt skrivbord för att försöka, och det lyckades såtillvida, att ovanstående lilla sång var färdig klockan 12 på natten. "

Under alla sina Stockholmsår var Jacobsson till yrket köpman och bodde i Djursholm i Danderyds församling och avled där i sitt hem den 10 april 1912.

Flera av J.T. Jacobssons sånger skulle kunna anföras, men de ovan nämnda torde visa, att han var en kunnig och framstående väckelsekristen sångare, som sjöng ut evangelium och därmed kompletterade de många predikningar och tal han höll. Han var ofta på resor, han medverkade gärna i religiösa sammanhang, han ville vara ett trosvittne, och som ett sådant talar och sjunger han ännu i det material han lämnat efter sig. I sin diktargärning skulle han kunna göra en annan 1800-talssångares ord till sina egna: "Det måste ligga genomlevd sanning i vad man skriver". Själv ville han som predikant inte vara något annat än "rösten av en som ropar" och som psalmförfattare blott "en god skrivares penna". Vi må gärna med intresse och tacksamhet alltjämt lyssna till hans ödmjuka framtoning och vara glada för att i någon mån fått göra hans bekantskap.

Jag höll en gång ett anförande betitlat "Gotlänningar i Psalmboken". Vid det tillfället fick jag försöka tala något om Israel Kolmodin, Haqvin Spegel och Johan Kahl, men visste då ingenting om Jacob Timotheus Jacobsson från Sproge. När vi nu vet något litet om honom såsom en av de få författare som är representerade i vår Psalmbok bör det vara kärt att försöka minnas den psalm han gett oss, nr. 28 och att bedja den, läsa den och sjunga den, den nu snart hundraåriga Sprogepsalmen.
 

ur Julhälsningar till de hundra kyrkornas ö, 1983, s 29-33


Jacobsson, Jacob Thimoteus, f. i Sproge, Gotland, 6.5.1840. Redan som helt ung kom han till Klintehamn, där han ägnade sig åt affärsverksamhet.

Därefter var han järnhandlare i Kalmar, samtidigt som han bedrev studier. Han förenade sig 1872 med Mkyrk och kallades till lokalpredikant. I Göteborg, dit han flyttade 1875, hade han vården om en församling och skötte Mkyrk:s bokföring. År 1877 kom han till Stockholm, där han var affärsman. Han predikade ofta och var livligt verksam som nykterhetstalare. Även i Finland och Amerika hade han föredragsturnéer. J. var en flitig och begåvad diktare, en av den svenska frikyrklighetens främsta psalmskalder. Hans sånger präglas formellt av stor enkelhet och ödmjuk trosvisshet. Han är inte sönderslitenhetens och de växlande känslornas diktare utan den förtröstansfulla trons, där hängivenheten åt Gud är helt självklar. J. avled i sitt hem i Danderyd 10.4.1912.

Gud, du Fader över alla. Psalm vid dop, skrevs i mars 1871, då sonen John döptes i Kalmar. Tr. i Lilla Sändebudet 1.10.1875. Mel.: Jesu, du min fröjd och fromma.

Fort, skynden alla, stora, små. Söndagsskolsång, skrevs i Kalmar 1872 och en då treårig dotter till förf. stod på altarringen i kapellet och sjöng den vid en söndagsskolfest. Tr. i Söndags-Skol-Klockan nr 10 1873. Mel. av Th. Söderberg.

Himlen mulnar, mörka skyar draga. Bibelmeditation i anslutning till Luk. 21:28, diktad 1876 och rubricerad "Tidens tecken", då den publ. i Natt och Morgon nr 7 1877. Mel. i Hultmans Solskenssånger av C. J. Frödin, komp. 1886.

Han uppstått har, halleluja. Påskpsalm, tr. i Lilla Sändebudet 15.3.1881. Mel.: Var hälsad sköna morgonstund.

Slutad är striden, seger har du vunnit. Begravningspsalm, skriven till begravningen efter metodistpastorn Johan Kihlström och tr. i Sv. Sändebudet 11.5.1882. Kihlström, som var pastor i S:t Paulskyrkan i Stockholm och god vän till familjen J., hade under en predikoresa omkommit vid en järnvägsolycka 29.4.1882 mellan Molkom och Lindfors. Händelsen återspeglas särskilt i en nu utesluten strof. Mel.: Integer vitae.

Du som i det höga tronar. Aftonpsalm, tr. 1884 i den av J. utg. Tempel-Klockan, nykterhetssånger för goodtemplarmöten. Mel.: Jesus är min vän den bäste.

O Herde god, som. vårdar. Samling kring Guds ord, skriven till S:t Paulskyrkans i Stockholm tioårsfest 3.10.1886. Mel.: Jag lyfter mina händer.

Stäm, Sion, upp din fröjdesång. Vid års- och minneshögtider. Skriven till samma tillfälle som föreg. Båda tr. separat till högtiden och sedan i Sv. Sändebudet 14.10. 1886. Mel.: Vår Gud är oss en väldig borg.

O Jesus, på ditt eget ord. Nattvardspsalm, tr. i Sv. Sändebudet 10.3.1887. Mel.: Si, Jesus är ett tröstrikt namn.

Säll är den som byggt sitt hus. Den säkra grunden. Psalmen grundas på Matt. 7:24-27. Tr. i Sv. Sändebudet 3.11.1887. Mel.: Min högsta skatt, o Jesu kär.

Dig, o Jesus, vill jag tjäna. Hel överlåtelse. Utg. i Sv. Sändebudet 29.12.1887. Mel.: Jesu, lär mig rätt betänka.

Var stilla, o mitt hjärta. Stillhet i prövningstid. Tr. i Sv. Sändebudet 6.9.1888. Mel.: Den blomstertid nu kommer.

Helige Fader, kom och var oss nära. Psalm före predikan. Den tillkom 1888 och tr. i Sv. Sändebudet 3.1.1889. Har införts i en mångfald svenska sångsamlingar, även i Svps 1937. Mel.: Kärlek av höjden värdes beskära.

Frid, Guds frid, o hälsning ljuva. Guds frids rikedom. Sången tillkom 16.10.1892, tr. i Sv. Sändebudet 14.5.1903. Mel. i SoPs av J. Olof Lindberg 1921.

Stilla, sköna aftontimma. Aftonhymn, tillkom under metodistkonferensen i Stockholm 1902. Då J. refererade konferensen i Sv. Sändebudet 28.8.1902 införde han sången i tidningen och tillade: "Denna lilla sång har sin historia. Då vi i lördags afton voro på väg från vår vaxholmsfärd, hördes sångens toner vitt omkring. Man sjöng på bägge båtarna. Svenska och finska sånger klingade så skönt i den stilla aftonstunden, dels andliga, dels fosterländska sånger. Då vi nalkades Stockholm sjöngs bland annat Wennerbergs vackra sång: "Här är gudagott att vara". Jag erhöll en påstötning att författa en ny text till denna sköna melodi. Genast vid hemkomsten satte jag mig ned vid mitt skrivbord för att försöka, och det lyckades så tillvida, att ovanstående lilla sång var färdig klockan 12 på natten." Mel.: Skönt det är i kvällens timma.

Himmelske Fader, i bön vi oss åter församla. Bön före predikan. Tr. i Sånger för ungdomsföreningar 1905. Me].: Herren, var Gud, är en konung.

Den underbara världen. Skapelsens rikedom. Ingår i Ssk: sångb. 1929 och Nu sjunger vi, 1960. Mel. av L. M. Lindeman.
 

ur Psalm & Sång Lexikon, Oscar Lövgren