av Lars Löthman ur Sproge Kyrka av Mats Bergman

Sproge socken (Spragum, 1300-talet) är belägen på öns sydvästra kust i höjd med Karlsöarna och en mil väster om Hemse samhälle. Socknen gränsar i norr till Eksta, i öster till Levide och i söder till Silte samt når i väster genom en ca 4 km lång strandsträcka Östersjön.
 

Fig 1. Topografin

Sproge socken är ca 8 x 5 km (NÖ + SV) och uppvisar en omväxlande topografi. Socknens högsta delar finns i nordöst, där höjdplatån vid Solänge och Levidevägen når 20 m över havet. Den med nuvarande riksväg 140 sammanfallande, svagt markerade gränsvallen för Littorinahavet följer 16-17 metersnivåerna och når även i norr vid Mattsarve 20 m över havet. Utpräglat lägre nivåer på under 5 m över havet finns i den kilometerbreda kustzonen i väst och kring de nedre loppen av bäckarna, av vilka Snoder-a i söder samtidigt utgör sockengräns och avvattnar den mäktiga Måstermyr, medan Mällingsmyr i nordöst avvattnas genom kanal.

Berggrunden utgörs till betydande delar (Snoder-Hägsarve-Alvegårde-Bosarve) av märgelskiffrar med kalkband ingående i Hemsegruppen. I anslutning till dessa finns av jordarter moränmärgel, kring Littorinavallen och innanför kustzonen sand- resp grusjordar.

Sproge socken är rik på fornminnen. Vid riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar för revidering av Ekonomisk karta över Sverige 1977-78 3 registrerades ca 450 fornlämningar på 93 platser. Därutöver antecknades ett mindre antal uppgifter om borttagna fornlämningar. Smärre arkeologiska undersökningar har företagits, bl a väster om Kruse och i Mästermyr i samband med det år 1936 gjorda märkliga fyndet av en kista med bl a en stor uppsättning smidesverktyg. Vidare har inom socknen gjorts enstaka lösfynd från bronsåldern och flera lösfynd från järnåldern, varibland 3 skattfynd.

Vid kyrkans ombyggnad 1839-40 påträffades 124 mynt, i huvudsak från unionstiden, ovanpå långhusets valv. Myntfyndet inlöstes till största delen av VHAA (inv nr 911).

Av de fasta fornlämningarna märks främst 11 gravfält med totalt ca 200 synliga anläggningar samt 25 husgrunder på 10 platser. Verkligt monumentala är flera av de tio skeppssättningarna, av vilka hälften är mellan 24 och 44 m långa och återfinns på Bosarve marker i nordöst. Framträdande är också tre 23-27 m stora rösen på Butvier, Mårtens och Snoder. Det största gravfältet finns vid Lindarve med 80 synliga gravar. Till storleken mera måttliga gravfält finns inom Butvier, St Norrgårde och Snoder marker. Gravfälten är belägna på mellan en och tre kilometers (i medeltal 2 km) avstånd från kyrkan, vid vilken under de senaste århundradena påträffats flera medeltida gravhällar och en bildsten med runinskrifter.

Högst påtagliga spår av järnåldersbosättning indikerar de 25 husgrunderna, av vilka 10 inom Solängen intar ett utomordentligt strategiskt läge på landbryggan mellan Mäster- och Mällingsmyrarna. Vanligen i anslutning till dessa stengrunder finns ett 25-tal stensträngar med en sammanlagd längd av 4,5 km, sannolikt rester av en gång längre system. Fornåkrar finns inom främst Butvier samt Pannarve (fig 2) och St Norrgårde. Tillsammans med dussinet malstenar och lika många block med sliprännor och ytterligare ett antal med slipytor (se tabellen fig 3) påvisar alla dessa lämningar en omfattande etablering under järnåldern. Huvuddelen av de nuvarande gårdarna har belägg från 1500- och 1600-talen, men har sannolikt att döma av fornlämningsförekomsterna betydligt äldre ursprung. Deras avstånd från kyrkan växlar mellan 0,3 till 3 km eller i medeltal 1,6 km, d v s betydligt kortare än medelavståndet för gravfälten.
 

Fig 2. Fasta fornlämningar inom Sproge socken, efter riksantikvarieämbetets fornlämningsregister reviderat för ekonomiska kartan 1977-78. Sammanställda av L Löthman 1982.

En fullt mätbar förskjutning av bebyggelsen närmare kyrkan jämfört med gravfältens lägen kan sålunda konstateras vilken sannolikt påbörjas redan under yngre Järnålder och i flera fall fortskrider under medeltid och i enstaka fall - gårdar med inga eller ytterst få fornlämningar kanske t o m i form av nyetablering eller nykolonisation - fram till de historiska gårdarnas lägen.

Kyrkan synes ha placerats kommunikationsmässigt väl endast några hundra meter från Mästermyr och vid den gamla vägen längs Littorinavallen, där inlandsvägen från Levide ansluter samt tämligen centralt i förhållande till de historiska gårdarna, däremot mitt emel

lan och utan närmare kontakt med de två stora fornlämningsstråken i öst och väst. Bakom lokaliseringen av kyrkan kan alltså ligga ett avsiktligt fjärmande från "hednatidens" fornlämningslägen till ett mera neutralt och i förhållande till de historiska gårdarna betydligt centralare läge.

Omvänt kan sägas att det kanske snarare är kyrkans slutliga placering som delvis initierat, påverkat och påskyndat denna förskjutning av bebyggelsen.

Vid den senaste pastoratsregleringen överfördes församlingen till Klinte pastorat, vilket numera även omfattar Fröjel och Eksta. Från medeltiden och fram till 1920-talet bildade Eksta och Sproge pastorat med Sproge som annex; till Klinte pastorat fördes då Levide och Gerum (fram till 1962). 1942 fördes Sproge över från Klinte till Hablingbo pastorat, men återfördes 1962 till Klinte pastorat.
 

1. Enligt uppgift från Ortnamnsarkivet, Upsala.

2. Geologiska kartbladet, Ser Aa No 164. Hemse. Geologiska undersökningar utförda mellan 1896 och 1905. Sthlm 1905. Beskr till bladet tryckt 1927.

3. Norra delen inventerades av P-E Ornell 1977 och södra delen av L Bäck 1978 vid Raäs inventering för revidering av Ekonomisk karta över Sverige.

4. De äldsta kända skrivningarna för gårdsnamnen har godhetsfullt ställts till förfogande av Evert Melefors. De i tabellen fig 3 av E M använda källförkortningarna avser: C 9 = Ivar Akselson Thots räkenskapsbok för Gullands len 1485-87 (Riksarkivet), 1523skb = Uppbörds- och räkenskapsbok för Gotlands län 1523-24 (Danska Rigsarkivet s 108B), 1594koinv = Kyrkoinventarium, för Sudertredingen 1595 (ViLA), 1608jb (RA, Kammararkivet), anses ha uppgifter från 1570-talet, till en del dock med felaktiga former, 1614kr (ViLA), med tillförlitligare former, och GR = S B F Jansson & E Wessén, a a.